Maldiverna
under vatten

koraller

Hela den maldiviska ögruppen består av korall. Det finns ingen berggrund, allt som ser ut som sten är egentligen de döda kalklämningarna av korall, till och med sanden består huvudsakligen av korallrester.

Korallpolypen är ett djur som tillhör klassen Coelenterates. Det finns ett stort antal olika arter och alla är de nära släkt med havsanemoner och maneter. De flesta korallpolyper är bara några få millimeter stora.

Korallpolypens kropp, som sitter fast förankrad i revet (1), består huvudsakligen av ett hålrum med en stor mage (4) omgivet av ett inre och ett yttre cellager och ser ungefär ut som en påse. Toppen på påsen - som både är mun och anus (3) - är öppen och omviven av brännande tentakler med nässelceller (2), så kallade nematocyter.

Korallpolypens nässelceller fungerar på samma sätt som de hos maneterna. På utsidan sitter en avtryckare (1) som aktiveras då den vidrörs och utlöser en harpun (2) fylld med gift. Harpunen fastnar effektivt i offrets hud med hjälp av små hullingar (3). De flesta av Maldivernas koraller har antingen väldigt små harpuner eller så svagt gift att de inte innebär någon fara för oss människor. Emellertid kan ett fåtal arter (exempelvis eldkorallen) orsaka smärtande brännskador.

När vi normalt pratar om koraller tänker vi emellertid inte alltid på själva djuret. Vi tänker mer på revet, fantastiska konstruktioner byggda under tusentals år av den minimala korallpolypen - den störste bland världens byggmästare, människan inräknad. Med hänsyn tagen till byggmästarens storlek så motsvarar faktiskt en enda av Maldivernas atoller ett större byggnadsverk än vad människan åstadkommit under hela sin tid på jorden. Revet består huvudsakligen av kalksten som produceras av polypen. Emellertid kan inte polypen producera kalkstenen av sig själv, den behöver hjälp av en encellig alg (Zooxanthellae) med vilken den lever i symbiosis. Algen tillbringar sitt liv i polypens hudvävnad.

Korallrevet är ett komplicerat ekologiskt system som på många sätt påminner om regnskogen. I båda systemen finner vi en rik variation av arter.

Fiskar utgör inte de enda av revets invånare. Vi finner också däggdjur (t.ex. valar, delfiner), växter (t.ex. alger) och reptiler (t.ex. sköldpaddor och ormar). De många olika djur vid korallrevet lever på en relativt begränsad yta, ungefär som människor i en storstad. Och precis som hos människorna är de flesta av revets invånare vänligt sinnade, men mitt ibland dem vinner man en del kriminella element.

Ett av de bästa exemplen är putsarfiskarna. Ofta ser du hur de små fiskarna ger sig på betydligt större arter och håller dem rena genom att avlägsna döda hudpartiklar och parasiter. Det är mycket vanligt att man får se hur de små putsarfiskarna helt oförskräckt simmar långt in i exempelvis en muränas gap för att göra rent mellan tänderna. För oss är det kanske förvånande att den glupska muränan inte äter upp den lilla putsarfisken, men för dem två är det helt naturligt - precis som det är naturligt för oss att vi inte äter upp vår tandläkare! Emellertid har en annan fisk, av en helt annan art, utvecklat ett utseende som är förvirrande likt putsarfiskens. Den stora fisken i behov av rengöring ser inte skillnaden mellan de båda arterna och låter därför den falska putsarfisken komma nära sig. Och det utnytjar den falske gynnaren genom att ta sig ett rejält bett av det aningslösa patienten.

Det fantastiska och mycket komplicerade ekosystemet vid revet är ett av naturens under. Om du är på Maldiverna, eller någon annan stans där det finns korallrev, tag då chansen och gör ett besök! Du kommer inte att ångra dig! Kan du inte dyka behöver du inte vara orolig. Det räcker med mask, snorkel och fenor för att ta del av denna underbara värld.

En atolls födelse
Charles Darwins teori om atollernas tillkomst

För många miljoner år sedan var vulkaniska öar omgivna av korallrev. När öarna började sjunka fortsatte korallerna att anlägga revet uppåt. De behövde vara nära ytan och solljuset - annars skulle de inneboende algerna dö. År efter år fortsatte de sitt eviga byggande i samma takt som vulkanerna försvann. När man 1980 borrade efter olja på Maldiverna hittade man vulkanisk berggrund mer än tvåtusen meter under korallernas kalkavlagringar.